Så sant..
Livet
Jag, min egen fånge, säger så:
livet är icke våren, klädd i ljusgrön sammet,
eller en smekning, den man sällan får,
livet är icke ett beslut att gå
eller två vita armar, som hålla en kvar.
Livet är den trånga ringen som håller oss fången,
den osynliga kretsen, vi aldrig överträda,
livet är den nära lyckan som går oss förbi,
och tusende steg vi icke förmå oss att göra.
Livet är att förakta sig själv
och ligga orörlig på botten av en brunn
och veta att solen skiner däruppe
och gyllene fåglar flyga genom luften
och de pilsnabba dagarna skjuta förbi.
Livet är att vinka ett kort farväl och gå hem och sova...
Livet är att vara en främling för sig själv
och en ny mask för varje annan som kommer.
Livet är att handskas vårdslöst med sin egen lycka
och att stöta bort det enda ögonblicket,
livet är att tro sig vara svag och icke våga.
Här kommer en dikt till :
Fundera inte mera
Fundera inte mera min vän
alla tankar blir så rörigt då
Kom hit till mig med bekymmer
dröm en dröm, som inte tanken förstår
Fundera inte mera min vän
Du vet ju ändå vad kan
Låt tankarna fly och tiden stå still
Blunda och känn och gör vad du vill
Låt inga röriga tankar förstöra
Blunda och känn min vän för jag vet
Att tanken är drömmande en känslan verklighet
Glöm allt du läst, allt du hört
Kunskap har makt som kvävt och förstört
Kom hit till mig med bekymmer min vän
Jag vill ge dig tillit,jag vill ge dig tro
Blunda och lyssna till ditt hjärtat
Där finns din kunskap och din bro
Glöm allt du hört för det enda som har värde
Är det som når in till hjärtat och berör
De ord som når ända in och berört
Kram
