Mamma Mia

Var rädd om din stund på jorden

Nu har jag gjort bort mej igen...

Idag var vi på Gnesta dagen i värmen.. Solen gassade och människor och försäljning överallt!
Vi gick var och en runt som vi ville, efter ett tag ringde min son Oliver o sa: -  mamma, gå till parken för där står Indianer och spelar flöjt!
Vilket jag naturligtvis gjorde! Alla som känner mej vet att mitt hjärta klappar varmt för Indianer, det har det alltid gjort.
Nåja, väl framme ser jag två Indianer från Peru i fest dräkter, dom spelar flöjt och sjunger rent himmelskt!
Vad händer?
Jo jag börjar gråta förståss.. Jag står där och ser på dom, lyssnar på deras underbara musik, och känner en sån enorm tillhörighet och kärlek. Det går rakt in i min själ och tårarna flödar...
Efter en stund frågar en farbror bredvid, - hur är det fatt?
Då mumlade jag nåt till svar, torkade snabbt mina tårar, köpte deras skiva och skyndade mej snabbt därifrån..

Här är kort på den vackra Indianen! Och på skivan jag köpte..

      

Jag måste helt enkelt ha varit en Indian i mitt förra liv!
Nu är det dags att avsluta denna fina Juni dag.        Sov så gott!