Vara ensam
Pratade med en vän i Fredags om att vara ensam. Hon berättade att hon oftast väljer att vara ensam, men uppskattar socilalt liv också. Jag däremot, föredrar till 99% att omge mig med människor.
Har funderat lite runt det där; jag skulle nog må bra av att försöka vara lite mer ensam ibland, eller inte? Kanske är man som man är helt enkelt- inte mer komplicerat än så..
Jag har mina egna ensamma stunder varje dag- ca en halvtimme. Och de njuter jag av iallafall.
Jag vet att min dotter är likadan som jag, hon gillar inte att vara ensam mycket.
Jag tycker om liv och rörelse, att det händer nåt hela tiden. Jag är nog ganska spontan också, kan komma på nåt, och nästa minut är jag påväg.. Jag tycker det är jätte roligt med människor som också är sponatna och hänger med utan att tveka så mycket.
Förut älskade jag att flytta, var väldigt rastlös. Bodde inte länge på varje ställe.
Nu har jag bott på samma ställe i 12 år.! Men jag märker att rastlösheten sitter i.. Istället för att flytta, så möblerar jag om titt och tätt- byter rum och gardiner och möbler..
Ja ja , det är tur vi alla är olika. Jag beundrar människor som lugnt planerar saker, allt får ta sin tid... ordning och reda..
Solen skiner idag- funderar över vad jag ska hitta på. Om en timme ska jag hämta min son som sovit hos en kompis, sedan ligger dagen framför mej som ett oskrivet blad..
Flisan och hennes 2 ungar mår fortfarande bra, håller tummarna för att det ska fortsätta så. Vilken dramatik det varit kring dessa älskade katter..
Ha en fin dag allesammans!
