Glömma och förlåta
Älska glömma och förlåta-
Älska mej mest när jag förtjänar det minst-
Ja det finns många ordspråk om detta tema. Och det är nog viktigt att tänka över detta med förlåtelse. Jag och min bror har pratat endel om detta. Han sa en gång ( om en person som har gjort honom väldigt illa under lång tid ); han sa- jag kan förlåta henne, men jag kan aldrig glömma.
Så är det nog ofta, man glömmer inte i första taget! Kanske har man inte helt förlåtit då? Eller så tror man bara att man förlåtit, men i själva verket har man bara bestämt sig för att lägga det åt sidan och gå vidare?..
Kan man förlåta allt?
Jag tror det, men det kan nog vara mer eller mindre svårt. Kanske är man så kränkt eller sårad att man inte ens vill försöka förlåta personen i fråga..
Jag har genom livet varit med om många svåra händelser ( som så många andra ) , och tror mej har förlåtit det mesta av det. Även glömt det mesta. Men det kommer dagar, eller situationer som gör en påmind om det som hänt. Det gör ont och river upp svåra känslor. Tror att man ibland måste omvärdera sina beslut, försöka förstå vad som egentligen hände, försöka försona sig med det ännu en gång. Eller inte..
Upplever också att jag ofta försöker förstå mej själv; varför jag gjort vissa val, eller ibland bara låtit bli att aktivt välja vägarna i mitt liv. Undrar ibland hur mycket vi kan påverka- hur mycket situationer eller andra människor har möjligheten att påverka mina beslut. Hur mycket låter jag andra få påverka mig? Vi måste förr eller senare försonas med vårt öde, för att få frid och ro. Kanske leva mer i nuet och hjälpa varandra att inse att vi har möjlighet att positivt påverka vår egen och andras framtid. Vad tycker ni?
Älska mej mest när jag förtjänar det minst-
Ja det finns många ordspråk om detta tema. Och det är nog viktigt att tänka över detta med förlåtelse. Jag och min bror har pratat endel om detta. Han sa en gång ( om en person som har gjort honom väldigt illa under lång tid ); han sa- jag kan förlåta henne, men jag kan aldrig glömma.
Så är det nog ofta, man glömmer inte i första taget! Kanske har man inte helt förlåtit då? Eller så tror man bara att man förlåtit, men i själva verket har man bara bestämt sig för att lägga det åt sidan och gå vidare?..
Kan man förlåta allt?
Jag tror det, men det kan nog vara mer eller mindre svårt. Kanske är man så kränkt eller sårad att man inte ens vill försöka förlåta personen i fråga..
Jag har genom livet varit med om många svåra händelser ( som så många andra ) , och tror mej har förlåtit det mesta av det. Även glömt det mesta. Men det kommer dagar, eller situationer som gör en påmind om det som hänt. Det gör ont och river upp svåra känslor. Tror att man ibland måste omvärdera sina beslut, försöka förstå vad som egentligen hände, försöka försona sig med det ännu en gång. Eller inte..
Upplever också att jag ofta försöker förstå mej själv; varför jag gjort vissa val, eller ibland bara låtit bli att aktivt välja vägarna i mitt liv. Undrar ibland hur mycket vi kan påverka- hur mycket situationer eller andra människor har möjligheten att påverka mina beslut. Hur mycket låter jag andra få påverka mig? Vi måste förr eller senare försonas med vårt öde, för att få frid och ro. Kanske leva mer i nuet och hjälpa varandra att inse att vi har möjlighet att positivt påverka vår egen och andras framtid. Vad tycker ni?
Kommentarer
Trackback
